Tio år sedan

Så vart börjar jag?

Vad ska jag skriva?

Helt ärligt så står det tomt.

Klockan är 4 på morgonen och det är 3e dagen i rad jag inte kan somna.

Tankarna bara går och går.
 
 
På senaste tiden så har det varit mkt.

För 4 veckor sen så gick jag in i väggen.

Jag vaknade upp gråtandes, säkert panikångest.

Allt kändes tomt, jag såg bara det svarta hålet.

Ringde min pappa men som vanligt fick jag inte tag på han, och paniken blev värre.

Ångesten blev tyngre.
 
 
Ringde till mamma och mamma tog ledigt och hämtade mig direkt, vi åkte in till akuta psykiatrin så jag kunde få snabbare hjälp med en psykolog (för i detta jävla land måste man åka till en akut för att få en psykolog att prata med).

När vi kom in till akuten så blev allt mkt jobbigare jag kände mig dum som att jag tog någons tid.

Jag var lugn, jag hade slutat gråta, men när läkaren kom så kom smärtan inombords.

Fick kryssa i rutor på frågor som var mellan 1-5.

1 är inget 5 är illa.

Alla frågor förutom 3 frågor var på 4 och 5.
 
 
All den här paniken kom för några veckor sen när jag var inne på mataffären och svinet kom fram och sa hej.

Jag ville bara skrika försvinn, men jag var inne på min kompis jobb.

Så jag fick låtsas att han inte fanns och försöka vara trevlig (jobbigaste minuterna i mitt liv).

Svinet gick efter och pratade han gick ivägen, då menar jag ivägen.

Vart jag än gick, vilken hylla jag än valde så kunde jag inte komma fram för då stod han i vägen.

HAN svinet sa tydligt och klart att han har tid att prata då han inte hade bråttom hem.

VARFÖR skulle jag bry mig!!

Jag gick ut till bilen för att invänta min kompis och han står kvar.

Jag kände att jag inte kunde skrika då häller jag kände att jag var fortfarande för nära ett område som inte är okej att göra folk uppmärksamma på.
 
 
Den kvällen kom alla minnen upp.

För 10 år sen så sprang jag hem och stängde in mig på toan.

För 10 år sen så blev mitt liv till ett helvete.

Behöver jag säga mer?
 
 
Jag kräver inte att någon ska tycka synd om mig.

Jag behövde bara skriva av mig.

Berätta för folk som knappt känner mig hur jag mår.

Skriva av mig lite eller något.
 
 
Svinet addade mig på facebook.

Han skrev konstiga grejer betedde sig underligt.

Och där skrev jag till han att det är opassande och att jag ville inte se han mer, om jag skulle se han igen så kommer jag att skrika det högsta jag kan och jag går till rätten med det.

– Kvinna, 29år, Stockholm

Annonser

En reaktion på ”Tio år sedan

  1. Det låter som att du varit med om något hemskt.
    Du behöver nog prata om det för att kunna bearbeta det och gå vidare. För att må bra. Det är väldigt tydligt att du mår skit av vad det än är som har hänt.
    Om det är så allvarligt att det behöver gå till rätten, borde det kanske göra det?
    Har han behandlat dig illa? Konfrontera honom, inte ensam. Anmäl honom.. Låt han inte slippa undan, det är inte du som ska må dåligt. Det är han som ska må skit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s